BLIDINGS ARENA

Bara några handbollsreflektioner medan fredagsmatchen Lugi-Lindesberg fortfarande är färsk i minnet och eftersom jag fått synpunkter på att det är alldeles för lite handboll i den här bloggen (vilket tyvärr beroro på att jag inte haft möjlighet att se särskilt många matcher på sistone).

Lugi torskade alltså tre av fyra poäng mot Lif Lindesberg förra veckan och oavgjort borta kan man väl leva med - det finns inga gratispoäng att hämta i Örebro där Lindesberg är erkänt svårspelade inför sin hemmapublik. Men för ett lag med finalambitioner ska det inte finnas något annat än två poäng hemma, inför fullsatta läktare i Idrottshallen, mot ett lag som krigar i tabellens bottenskikt.

Men Lugi gick rakt i fällan, tappade tempo i anfallsspelet och aggressivitet i försvaret (vilket bl a satte stopp för kontringsmöjligheterna, Lugis starkaste vapen). Visst kan man skylla lite på att Björn Nordmark inte var med, men det räcker förstås inte som bortföklaring. Sanningen var att spelarna inte såg lika taggade ut som vanligt, inte lika hungriga - och när Lindesberg kröp närmare i målprotokollet var dessutom självförtroende som bortblåst. Normalt säkra rutinerade spelare som Mommi och Robban blev stressade och rådvilla när det drog ihop sig till avslut. Märkligt.

Lars Friis-Hansen påpekade att en del centrala spelare blivit slitna av många tuffa matcher; men den bortförklaringen köper jag inte. Mot bakgrund av att Friis-Hansen hela säsongen lovordat den stora bredden i truppen och konkurrrensen om platserna, ska det inte vara möjligt att laget plötsligt står och faller på grund av att några spelare känner sig slitna, speciellt inte mot ett bottenlag. Nej, antingen har Friis-Hansen i så fall coahat laget fel på sistone eller också är truppen inte alls så stark som man tidigare hävdat.

Jag lutar åt en kombination av ovanstående. Lugi har klara problem med skyttet från nio meter och när Robban och Mommi inte har sin bästa dag samtidigt som kontringsspelet på kanterna falerar så faller spelet ihop som ett korthus. Pilfalk tar inte skott tillräckligt ofta, Anders Hallberg är mer playmaker än skytt och Johan Fohlin/Jesper Partoft håller inte riktigt måttet ännu. Jag misstänker att Lugiledarna längtar efter Kalle Sjödins comeback efter nyår...

Ändå kunde (borde) Lugi ha vunnit matchen när man ledde med tre bollar med ca sex minuter kvar. Men då drog Alex Hansen på sig ännu en mycket onödig utvisning för snack/gester mot domaren och det fällde avgörandet. Det har dessutom hänt förut att Hansen snackat till sig tvåminutare och det är bara att utgå från att han får sig en rejäl tillsägelse av lagledningen. Sånt är aldrig acceptabelt hur dålig domarinsatsen än må vara.

Lugi har onekligen en del bekymmer att brottas med och problem att lösa om man vill vara kvar i toppstriden. En tröst i bedrövelsen var förstås att Hammarby föll i Halmstad, vilket innebär att det fortfarande bara är en pinne upp till serieledningen. Men Guif borta och Sävehof hemma härnäst är två svåra matcher för ett lite skamfilat Lugi.

"På med blåställen" sa Alex efter fredagsmatchen. Bara att instämma. Och håll huvudet kallt själv, Alex!