BLIDINGS ARENA

Jag har påstått förut att Lugi är en stark lagmaskin som saknar den där riktiga fixstjärnan. Tar tillbaka det nu. I går hade Lugi två. Handbollens svar på Zlatan – Alexander Hansen. Och så Fredrik Andersson. SM-semifinalen mot Sävehof lever i högsta grad, mycket tack vare dessa två.

Alex Hansen är värd några extra rader efter gårdagens idrottsfest i Idrottshallen i Lund. Lugis ”bad boy” som jag mer än en gång kritiserat för att han har lätt för att tappa humöret, snacka till sig utvisningar och emellanåt göra häpnadsväckande missar på grund av nonchalans eller helt enkelt för att han tenderar att göra saker och ting lite för svårt.
Alex snackade till sig en utvisning även i går. Och sköt en lite för svår straff i stolpen. Men herregud, det måste man kunna förlåta. För vilket sagolikt artisteri den här killen visar upp i sina ljusa stunder. Sex spelmål och två straffmål i går och minst hälften var godis för publiken. Bäst av allt – en nästan omöjlig knorr från död vinkel från vänsterkanten som till och med ställde toppmålvakten Per Sandström schack matt. Alexander Hansen hade stor show i den andra semifinalen mot regerande svenska mästarna.
Men priset till matchens lirare – det gick, fullt välförtjänt, till Lugis målvakt Fredrik Andersson. Jag räknade till 18 räddningar, men kan säkert ha missat någon. Nästan 50 procent, alltså. Och detta mot skyttar som Spyros Balomenos och Jonas Larholm. Fredrik Andersson, som under större delen av säsongen fått stå tillbaka för stjärnskottet Oscar Jensen, har nu tagit chansen med besked under de senaste matcherna av slutspelet. Han har spikat igen kassen. Det lovar verkligen gott för fortsättningen.
En annan sak som lovar gott är Lugis fenomenalt starka försvarsspel, med ett nästan omänskligt mittlås i Henrik Dreyer och Björn Nordmark. Så länge man spelade mot ett uppställt Sävehof-anfall var matchen helt under vinröd kontroll och Lugi kunde ha vunnit med betydligt större siffror. Som mest var ledningen uppe i sex mål, vid 21-15. Men sedan började gästerna spela utgrupperat försvar och väckte liv i kampen tack vare några vassa kontringar. Alltihop avgjordes emellertid när Henrik Dreyer bytte hand i en närkamp och prickade in 23-20 med dryga minuten kvar. Lite försenat påskgodis det också.
Måste plocka fram ett minus mitt i alltihop. Skyttet. Från nio meter fungerade nästan ingenting för Lugi den här kvällen och vi har sett problemet förut, så har även konkurrenterna. Pilfalk tyvärr skadad precis före matchen, övriga tog alldeles för lättlästa avslut mot Per Sandström, inklusive rutinerade Robert ”Knirr” Andersson.
Här har tränare Lars Friis-Hansen något att bita i. Kan han lösa problemet har Lugi god chans att ge Sävehof en riktig match om finalplatsen även i fortsättningen. Annars finns risken att gårdagens seger får tillskrivas överraskningskontot.
Stämningen var underbar, ovanligt hög, i Idrottshallen. Och i Lugiledningen gnuggade man säkert händerna i pur förtjusning. För det här var god PR för klubben. Och även om det inte skulle bära till final är man nu garanterade ännu en hemmamatch, vilket om jag förstått saken rätt ger minst 100 000 kronors tillskott till en ganska stram Lugibörs.
Tippade förresten säker tvåa i min sportblogg inför matchen och får väl ha dumstruten på mig ett tag framöver. Men jag kan leva med det. 1-1 mot Sävehof känns nämligen hur kul som helst.