BLIDINGS ARENA

Det är inte snyggt att vara skadeglad. Men jag kunde inte låta bli att småle när travsportens störste fuskare Christophe Gallier försvann ur Prix d’Amerique efter det att Jag du Bellouet galopperat. ”Kannibalen” fick alltså inte ta någon ny seger i detta inofficiella trav-VM. I stället fick vi uppleva en fantastisk sannsaga när fältets yngsta häst Offshore Dream krossade motståndet på nytt löpningsrekord.

Hisstorien om Jag du Bellouet, ”Kannibalen” kallad, kan ni vid det här laget. Hästen som vann både Prix d’Amerique och Elitloppet 2006, men visade sig ha varit dopad båda gångerna. Jag hade svårt att smälta att han var med i går igen. Okej, det går förstås inte att skylla hästen för att den tävlade med otillåtna medel i kroppen. Men tränaren och kusken Christophe Gallier borde varit bannlyst minst ett par år (gärna på livstid) från de här sammanhangen.
Nu var de alltså med igen, hästen och Gallier. Än värre var att ekipaget hade en egen fan-club med överförfriskade galningar som marscherade längst publikplats och sjöng sina hejaramsor. Kul? Nej, inte särskilt. De borde haft den goda smaken att hålla en mycket låg profil i stället.

Det kändes alltså helt okej när Kannibalens fans tystnade redan tidigt i loppet. Lika roligt var det emellertid inte att de svenska inslagen i Prix d’Amerique 2007 floppade totalt. Conny Nobell galopperade i kön och var antingen överladdad eller ofräsch. Super Light gjorde ett tappert försök att sätta prägel på loppet, kördes offensivt av Jörgen Westholm och syntes tidigt i ledningen. Men det blev stafettkörning i täten och inne på upploppet var hästen tidigt trött och slagen.
Erik Adielsson hade fått en otacksam uppgift eftersom våra misstankar snart besannades; Mara Bourbon var i bedrövligt dålig form och borde inte ha startat.

Lite surt kändes det dessutom att det var så uppenbart att några av de franska hästarna var helt ur slag. Rykten hade gått på sta’n att en del anmält sina formlösa topphästar bara för att se till att svenska utmanare som Opal Viking och Hot Túb inte skulle komma med i storloppet. Svårt att bedöma sanningshalten bakom detta dock – och man vill ju helst inte tro att det är så det ligger till.
Men årets upplaga av Pd’A kommer ändå att gå till historien som ett minnesvärt race för oss som var på plats. Vinnaren, Offshore Dream, svarade nämligen för en makalöst stark insats. Femåringen, yngst i fältet, bara lämnade övriga på efterkälken till slut på 12,0. Nytt rekord för loppet. Dessutom en härlig framgång för tränaren och kusken Pierre Levesque som nu äntligen, efter sju försök, fick vinna det lopp som hans legendariske farfar, Henri Levesque, tagit hem fem (!) gånger. Bland annat med fantastiska Roquepine. Otippat? Tja, elva gånger pengarna visade att det åtiminstone fanns en del som var med på noterna. Dock inte merparten av oss svenskar på plats, att döma av reaktionerna i resesällskapet. Vi fick i stället trösta oss med att Fredrik Linder vann ett lopp med Talang Sund på lördagen och med Tom Horpestads Riva del Sole som vann ett av söndagens ramlopp.

Vi var inte ens näst mest lyckosamma utlänningar på Vincennes – det var nämligen italienarna.

Men vädret var underbart större delen av veckoslutet och crepsen smakade lika bra som vanligt. En tröst så god som någon.