BLIDINGS ARENA

Mycket Zlatan-snack har det varit i veckan som gått. För mycket. Egentligen har jag lite svårt för att förstå denna enorma Zlatan-hysteri i media. Vi har ju fler världsstjärnor i landslaget. Och att en stjärna nobbar landslagsspel är knappast något unikt.

Tomas Brolin hade sin bojkott när det begav sig. Just nu har vi ett parallellfall i Holland, där Real Madrids skyttekung Ruud van Nistelrooy vägrar att spela under landslagschefen Marco van Basten. Det har hänt förut, det händer hela tiden och även om man tycker att det suger så är det faktiskt inte särskilt märkvärdigt.

Zlatan trivs inte i gruppen, känner att han har många landslagsspelare emot sig. Han gillar inte cin chef, Lagerbäck. Han är dessutom på kant med en del av mediakåren, vilket man onekligen kan ha förståelse för. Jag tycker visserligen, precis som kollega Christel Behrmann skrev i sin spalt tidigare i veckan, att det är en förbaskad plikt att ställa upp för sitt land ändå, men om nu Zlatan inte vill så finns det trots allt andra som kan och vill ta chansen.

Blågult klarade sig fint utan Zlatan i EM-kvalet efter den berömda krogskandalen. Johan Elmander, numera superhet i franska ligan, grep chansen när han fick den. Marcus Allbäck visade att han fortfarande har en hel del kvar att ge. Marcus Rosenberg gjorde mål på de få minuterna han fick i en av matcherna. Och ska vi vara helt ärliga så gjorde Zlatan inte mycket att hurra över under VM i somras. Så varför då denna hysteri? Ja, säg det. Storm i ett vattenglas, känns det som.

Varför inte i stället fokusera på våra andra världsartister? Johan Elmander är redan nämnd, han håller på att skaffa sig ett riktigt stort namn i Toulouse och det är bara en tidsfråga innan grabben hamnar i en riktig storklubb. Kim Källström håller till i världens kanske allra bästa fotbollslag för dagen, Lyon. Fredrik Ljungberg spelar visserligen inte så mycket just nu, men han blir säkert frisk igen framåt våren och vad ”Freddie” betyder för landslaget vet vi. Marcus Rosenberg är inte någon världsstjärna ännu, men han är värvad till en av de hetaste klubbarna i Europa, Werder Bremen, och har en mycket spännande tid framför sig. ”Chippen” Wilhelmsson har på kort tid hunnit bli en kritikerrosad favorit i Roma. Sedan ska vi förstås inte glömma Allbäck. Man ska aldrig glömma Allbäck…

Det är förstås synd och skam att en lirare som Zlatan Ibrahimovic inte bidrar med sitt kunnande till det svenska landslaget. Men å andra sidan säger det en hel del positivt om svensk fotboll om ”vi” klarar oss till EM ändå. Det kan vara värt att fundera lite över.

Apropå Zlatan och ”Chippen”: Snart möts de gamla krogsmitarna i den italienska cupfinalen mellan Inter och Roma. Snacka om given sittning vid teven. Kan vi inte få njuta av Zlatan i landslaget så duger italiensk Serie A-fotboll hyfsat som kompensation. Det kan helt säkert bli en minnesvärd match.

Ronaldo har också flyttat till Italien. Den gamle världsartisten och VM-kungen har hamnat i Milan, vilket tydligen är mycket kontroversiellt i Milano, där Interfansen fått tokanfall över att ”deras” gamle hjälte nu hamnat hos lokalkonkurrenten. Så numera kan man se affischer på sta’n med Ronaldos huvud på en jättefet kropp och McRonalds-reklam med Ronaldo som tuggar i sig en jättehamburgare. I fotboll, krig och kärlek är visst det mesta tillåtet…

Henke Larsson är fortfarande en stor snackis i England, där han nyligen gjorde sitt första Premier League-mål. Mot Watford, visserligen, men ändå. Och spekulationerna om Henkes återkomst till Helsingborgs IF fortsätter. Men snyggaste målet på hela veckan gjorde Larssons anfallskollega Wayne Rooney när han chippade över målvakten till 4-0. Jag förstår att Henke hyllade Rooney efter matchen.

Fotboll och tv-sändningar är ett frekvent diskussionsämne här hemma. I helgen som gick var jag i Paris, där det var rena rama paradiset i jämförelse. Söndag kväll såg jag (på hotellrummet) ett ambitiöst tv-magasin som visade alla de viktigaste målen i Serie A, Bundesliga, Primera Division (Spanien) och franska Liga 1. Dessutom tabeller, skytteligor och korta reportage. Inga tröttsamma taktiska analyser, utan bara ett gäng trevliga studiovärdar – två män och två kvinnor – som påannonserade, drog några snabba kommentarer om matcherna, skämtade lite och höll ett högt tempo. Suveränt. Något att fundera på för de snåla svenska tevebolagen.

Och apropå teve: Handbolls-VM pågår för fullt, men Sverige är inte med. Då tror plötsligt de ansvariga för de stora svenska kanalerna att det inte finns något handbollsintresse ute i landet – åtminstone att döma av prioriteringen. Matcherna sänds bara på lilla Sportexpressen. Det är bara att beklaga alla som därmed inte fått ta del av de fantastiskt spännande semifinalerna. Här i Skåne kan vi, lyckligtvis, få in de danska kanalerna och jag njöt varje sekund av matchen mellan Polen och Danmark i torsdags. Bäddat för ”hatfinal” mellan Polen och Tyskland, Hoppas verkligen att danskarna sänder trots sin besvikelse över förlusten.

Hörde förresten ett radioreferat av en Lugimatch, och kunde konstatera att det kan vara farligt att använda sig av sportkllyschor utan reflektion. ”Tabellen ljuger inte” sa referenten i något sammanhang. Men hallå – det gör den faktiskt. Inför den aktuella matchen låg Lugi tvåa, men skulle ha varit trea om inte förbundet tagit ifrån H43 fyra poäng. Man kan alltså inte alltid lita på en tabell…

Malmö FF:s samarbete med IMG sprack alltså. Föga överraskande egentligen, för nog anade man att det skulle bli svårt för marknadsbolaget att hitta internationella sponsorer med intresse för svensk klubblagsfotboll. Den tiden är förbi när en svensk klubb kunde göra sig ett namn ute i Europa. Förmodligen för alltid. Ändå är det förstås ett fiasko för pampen Madsen och ”bilhandlaren” Borg som än en gång slagit på stora trumman utan att ha täckning bakåt. Minns Ericsson-affären. Det är förstås alltid nesligt att bli förd bakom ljuset, men man borde kanske ha lärt sig av gamla misstag och låtit bli att lova medlemmar och fans guld och gröna skogar…

Malmö Redhawks skaffar nya spelare, men förlorar ändå. Det tycks inte finnas något slut på eländet. Jag såg härom dagen att en kvällstidningsexpert hyllade sportchefen Peter Andersson för att han fyllt på rejält i truppen den senaste veckan. Förstår inte hyllningen alls, det skulle väl ha varit rent tjänstefel annars med tanke på hur tunn truppen blivit efter alla felköpta spelare som sparkats. När jag frågade biträdande tränaren Tisell om de nya går rakt in i laget skrattade han och påpekade att det finns för många hål att fylla för att de inte skulle göra det. Dessutom återstår det att se om det är rätt köp den här gången.

Bästa scenariot inför Åre-VM, med tanke på Anja Pärsons formsvacka. Plötsligt dök en ny jättetalang från Tärnaby (förstås) upp och började vinna världscuplopp. Jens Byggmark. Och plötsligt känns hemma-VM spännande igen. Underhållningen räddad. Heja Jens!

Att resa till Prix d’Amerique-helgen för att spela på trav (svenska hästar) är överskattat. Det är sällan man går från Vincennes med vinst under lördagen eller söndagen. Men måndagen efter! 2006 spelade vi Robert Berghs Orchidee d’Aunou och räddade veckoslutet. I år vann vi på Torbjörn Janssons Airstrike (åtta gånger pengarna). Det kan löna sig att vänta en dag extra med att åka hem.

Boken: Historia är ofta spännande läsning. Men jag blev lite besviken på Fredrik och Henrik Lindströms ”Svitjods undergång och Sveriges födelse”. Lite för mycket avhandling, tyvärr, och väldigt tungläst om än intressant och lärorik. Just nu läser jag Mao - den sanna historien av Jung Chang och Jon Halliday. Inget för känsliga läsare, den saken är klar. Hyfsat blodigt… Blir det en film av det vill jag inte se den.

I Poden: Norah Jones! Ny platta, ”Not Too Late”, ute nu. Helskön. Rekommenderas varmt.

Bästa spelförslaget i Blidings arena (www.bliding.se) i veckan som gick: Milan-Roma, kryss, odds 3,05.