BLIDINGS ARENA

Det blev alltså en femteplats för ”Aco”, Anna-Carin Olofsson, i dagens skidskyttedistans i VM. Normalt sett ska man väl inte gnälla över en femteplats, speciellt som Aco körde riktigt snabbt – med god marginal snabbare än de övriga – i skidspåren. Men jag tycker att vi ska kunna förvänta oss betydligt mer av svensk skidskyttes leading lady. Med skidskytte är det ju som det är; det hjälper inte att man åker vindsnabbt om skyttet falerar och fyra bom tycker jag gränsar till fiasko för en skidskytt av Olofssons kaliber. Redan de två första missarna i stående skytte kändes som en för mycket – och sedan blev det alltså ytterligare två snedskott.

Att som radiosportens reporter på plats falla ut i ovationsartade hyllningar under intervjun kändes alltså i sammanhanget som rent tjänstefel. Varför inleder man en intervju med orden ”Fantastisk skidåkning, en strålande insats, Anna Karin!” när intervjuobjektet i fråga just skjutit bort sig från medlajchanserna? Obegripligt. Visst är det tillåtet att ha en dålig dag, speciellt som Aco tidgare redan tagit ett silver och ett brons i det pågående världsmästerskapet, men en flopp är alltid en flopp oavsett hur man vänder och vrider på det. Dagens insats kan Anna-Karin Olofsson inte vara nöjd med, vad hon än säger. Varför då släta över och fjäska? Vågar man inte ställa de svåra frågorna bör man kanske fundera över att byta jobb.