BLIDINGS ARENA

Utan tvekan Champions League. När det gäller veckans hetaste samtalsämne på sportfronten står CL-fotbollen i särklass . Favoritfallen, skandalerna, målen. Och Henrik Larsson, förstås. Matchhjälte för Manchester United mot Lille med enda målet och snart återbördad till Helsingborg.

Jag såg Champions League-matchen mellan Man United och Lille tillsammans med min fotbollsbegåvade femtonåring – som förresten varit min praoelev under två veckor – och vi var helt överens om en sak mot slutet av matchen: Cristiano Ronaldo och Henrik Larsson hade varit på gränsen till odugliga.
Just när detta slogs fast hemma på Rotfruktsvägen i Veberöd löpte sig emellertid Ronaldo fri på vänsterkanten, fick till ett klockrent inlägg snett inåt bakåt – och där stod Henke och bara måttade in 1-0 på nick. Snyggt, iskallt, välplacerat.
Så där, på ett par sekunder, kan alltså omdömet om två spelare svänga från ”odugliga” till ”genialiska”.

Fotboll är onekligen ett märkligt spel.

Henke Larsson har helt säkert varit en tillgång för Manchester United. Inte som målkung, men som hårt arbetande, välutbildad och rutinerad stötte(s)pelare. Som sådan skulle Larsson utan tvekan fortfarande vara en tillgång för vilket lag som helst i världen. Nu ska han alltså hem och frälsa ett HIF, som utan sina största stjärnor från i höstas var chanslöst mot FC Köpenhamn i Royal League.
Det kommer att krävas en ruggigt saltad check från sir Alex Ferguson för att ändra på den saken. Om ens det räcker. För det är säkert inte i första hand lojaliteten med HIF som får Henke att flytta hem just som äventyret i England börjat på allvar.
Vem som helst kan förstå att det handlar om familjen i första hand. Larssons flyttade inte hem från Barcelona utan anledning och det skulle förmodligen inte ligga i linje med den i hemmet uppsatta målsättningen för framtiden om Henke stannade kvar i Manchester ännu längre.
Man kan förstås aldrig vara säker på sådana saker utan att ha full insyn – men som det känns är det mycket lite som talar för att vi får se Henrik Larsson i ännu en omgång av Champions League 2006/2007. Tyvärr.

Annars då? Jag blev snudd på chockad över att Kim Källströms Lyon åkte ut trots hemmaplan i den avgörande matchen mot Roma. Kul för ”Chippen”, förstås, men jag har hela tiden haft Lyon som favorit till årets CL-titel. Uppenbarligen har laget hamnat i en formsvacka precis i fel läge av säsongen. Inter sjabblade bort sina chanser hemma mot Valencia och genom att visa upp ett mycket slarvigt passningsspel på bortaplan. Matchen var inte bra alls, men kommer att gå till historien för det korkade bråket efter slutsignalen. Det mest intressanta var väl att Zlatan såg ut att vara spelaren med mest mognad och sinnesnärvaro, killen som försökte lugna ner testosteronstinna lagkamrater och motståndare. Ett mycket lovande besked inför kommande EM-kvalmatcher som ”Ibra” överraskande nu tackat ja till. Det kan vara en pånyttfödd stjärna vi ser.

Bara han håller sig på ett visst säkerhetsavstånd från Freddie Ljungberg…

Arsenal? ”The Gunners” är i desperat behov av en målskytt. Eller två. Laget spelar en underbar fotboll, men sporten går faktiskt ut på att göra mål. Real Madrid är tvärtom i skriande behov av ett fungerande försvarsspel. Dags att pensionera Roberto Carlos?

Min nya favorit till slutsegern? Chelsea. Det ser onekligen upplagt ut nu.

EM-kvalet, ja. Det snackas mycket om att Daniel Andersson kan komma att få chansen nu när Tobias Linderoth är skadad. Men jag undrar… är inte det här en jättechans för Lars Lagerbäck att låta både Anders Svensson och Kim Källström spela och på så vis undanröja ännu en grogrund till missnöje i truppen? Det ligger liksom i luften… Men då måste Lagerbäck först övertala Freddie, som vill ha Daniel.

Jonnie Fedel är inte bara en habil målvakt trots att han blivit 40-plussare. Han är uppenbarligen språkkunnig också. I träningsmatchen mot Örgryte bytte han flitigt mellan ”Ensam!” och ”Alene!” när han ropade på sina försvarsspelare av svensk och dansk härkomst. Vi är många som hoppas få se – och höra – honom dirigera även Jimmy Dixon (Liberia) och Gabriel (Brasilien) någon gång framöver…

Raoul Kouakou gjorde förresten ett mycket lovande inhopp som forward mot ÖIS, med en målgivande passning på sitt konto. Smart grepp på flera sätt av tränaren Sören Åkeby. Skulle olyckan vara framme igen för ”Göken” är det förmodligen motståndarbackar som råkar illa ut i stället för egna försvarsspelare…

Men roligast av allt under matchen var att se vissa kolleger stå och gnugga händerna och le likt dagisbarn som just ska få var sin välfylld godispåse. Det ser hyfsat lovande ut för MFF, så här långt.

Höjdhoppsfinalen i friidrotts-EM var, i ärlighetens namn, en besvikelse trots två svenska medaljer. Jag hade hoppats på högre höjder, tuffare konkurrens och gärna ett svenskt tronskifte. Men Linus Thörnblad när nog ett Holm-komplex som bara kan övervinnas med tidens (och rutinens) hjälp. Misstänker nämligen att Linus hade kunnat hoppa högre om det varit någon annan än just Stefan Holm som låg före på sluttampen…

IFK Ystad kommer förmodligen att bli av med sin elitseriestatus inom kort. Men det beror inte på resultaten i den sista elitserieomgången. Som jag ser det avgjordes det för länge sedan i klubbens styrelserum. Inget ont om Stefan Mårtensson som kämpat hårt mot dåliga odds, men det är en svag ledning som fällt klubben. Dels beslutet att sparka en kompetent och meriterad tränare som Basti Rasmussen, dels den usla (obefintliga) hanteringen av nyförvärvet Alexander Hansens drogproblem.

Slutspelsskägg? Nej, den ende som ligger i riskzonen i familjen Bliding är femtonåringen som ännu inte lärt sig hantera en rakhyvel. Själv känner jag mig märkligt ointresserad av det pågående SM-slutspelet i hockey, speciellt efter Redhawks bedrövliga säsong. Ge guldhjälmarna till Färjestad direkt (de vinner ändå till slut) och låt oss slippa det eviga tjatet.

I poden: Har lyssnat en del på finallåtarna i Melodifestivalen och har lite svårt att välja mellan Andreas Johnsson och The Ark. Men tror att Ola Salo och kompani bör ha de största chanserna internationellt, med sin scenshow. Så det blir väl att man håller en tumme för The Ark.

Boken: Oj, vad roligt. Jag har sällan haft så många underhållande timmar i lässoffan som på sistone. ”Utslag av oro” av Mark Haddon är en förtjusande komisk redogörelse för några dramatiska veckor i en mycket komplicerad familjs tillvaro. Lite i Tony Parsons anda, men med ännu mer värme och framför allt mer humor. Lite som ”Släkten är värst”-filmerna men utan de stora överdrifterna. Det som skildras känns inte helt orealistiskt.
Just nu läser jag ”Kalifens Hus” av Tahir Shah. En självbiografisk betraktelse av ett år i Casablanca, dit den angloafghanske författaren bestämde sig för att flytta från en välordnad men lite småtrist tillvaro i England. Shah hade emellertid inte räknat med djinnerna (onda andar), de svårflirtade hantverkarna, illasinnande gangsterbossar och enorma kulturkrockar. Hela äventyret skildrat med värme, eftertänksamhet och massvis med vardagshumor ur verkliga livet. Rekommenderas!

Bästa spelförslaget i Blidings Arena (www.bliding.se) veckan som gick: En riktigt usel spelvecka. bara att erkänna det. Bästa spelet (ett av få som gick in) var Livorno-Inter, tvåa, odds: 2,05.