BLIDINGS ARENA

Det är bara att gratulera David Healy och hans Nordirland.
Till att Sverige spelade med två mittbackar som förmodligen sov under Lars Lagerbäcks genomgång av Healys anfallsspel.
Till att de svenska förbundskaptenerna valde att starta matchen med tre mittfältare från allsvenskan. Det kostade tre poäng och dessutom serieledningen i EM-kvalgruppen.

Alla varnade för David Healy. Han var kartlagd och analyserad. Nyckeln till seger mot Nordirland var framför allt att se till så att Healy inte blev bättre än vad han anses vara i klubblaget Leeds.
Men Olof Mellberg och Petter Hansson måste ha varit lika frånvarande under veckans genomgångar som de var under matchen.

När Healy gjorde 1-1 var det rena rama bjudningen från en ofokuserad Mellberg som i sin ilska över domarens tidigare ingripande inte hade koll på vad han gjorde utan sprang ihop med Petter Hansson. Fritt fram för Healy, alltså.

När Healy gjorde 2-1 var varken Olof Mellberg eller Petter Hansson i närheten av den centrala position där Nordirlands hjälte bara väntade på en passning. I stället var det Mikael Nilsson som försökte avvärja hotet. Nilsson kom för sent och Healy fick än en gång alltihop serverat på silverfat.

Den överraskande förlusten kan alltså framför allt skyllas på försvarsspelet och specifikt på mittbackarna.
Men Lars Lagerbäck och Roland Andersson hade sin beskärda del av skulden. De startade – kanske inte helt oväntat, men likväl oerhört osmart – med ett mittfält som till tre fjärdedelar bestod av spelare från allsvenskan. Spelare som inte gjort en riktig tävlingsmatch på evigheter.

Anders Svensson i stället för Kim Källström. Niclas Alexandersson i stället för ”Chippen” Wilhelmsson. Daniel Andersson gjorde förvisso en stabil match, men var likväl matchotränad.

Visserligen var Alexandersson och Svensson inblandade i det svenska ledningsmålet som Johan Elmander snyggt lekte in, men i övrigt bidrog de inte med mycket till det blågula spelet. Anders Svensson var så anonym man bara kan bli, men det var han även i samband med landslagsturnén i Sydamerika så det var knappast särskilt
överraskande.

Självklart valde förbundskaptenerna fel.

Expertkommentatorn Glenn Hysén kunde inte hålla sig och sa med genomskinligt syrlig ironi: ”Det är ju jättebra att man har sådana spelare på bänken…”
Lagerbäck och Andersson upptäckte misstaget ganska tidigt, bytte in Källström redan efter 45 minuter och ”Chippen” kort senare. När båda bytena var gjorda tog Sverige över spelet helt, men då var det så dags. I det läget kunde Nordirland lugnt lägga all kraft på en tät och ispirerad defensiv.

Det som retar mig allra mest var att man inte ens kunde erkänna feluttagningen efter matchen. Roland Andersson stod i teve och sa att han inte ångrade någonting.

Zlatan? Tja, han var inte lika framträdande som Elmander, men man kan lätt förstå den frustration han måste ha känt över att under större delen av matchen inte få någon som helst uppbackning av mittfältet. Inga Inter-passningar där, inte. Skillnaden mellan Zlatan och Elmander var väl framför allt att Elmander gick ner och hämtade bollarna själv när de inte kom.

Lars Lagerbäck lever farligt. En förlust mot Danmark härnäst och gamla kvalmeriter kan visa sig väga väldigt lätt i Lars-Åke Lagrells vågskål.