BLIDINGS ARENA

Nix, inga poäng för H43 i Göteborg och nu börjar det snart bli lite panik i kampen om en slutspelsplats. Det starka spelet från i höstas är som bortblåst, självförtroendet på väg neråt och efter två raka poängtapp mot tippade bottenlag (okej, Redbergslid har onekligen överraskat positivt) är "blåklockorna" nu plötsligt under strecket.

IFK Trelleborg i stället över strecket efter ännu en storskräll borta, den här gången mot Skövde. Synd att jag valde fel skånskt lag att spela min tjuga på...

Spännande matcher på gång, förresten:

På torsdag är det Skånederby igen i handbollens elitserie, mellan topplagen Ystads IF och Lugi. Mycket intressant prestigematch. Men innan dess har sorgebarnet IFK Ystad en ödesmatch borta mot Drott. Förlust i Halmsta och det börjar lukta defradering på allvar.

Jag har påstått förut att Lugi är en stark lagmaskin som saknar den där riktiga fixstjärnan. Tar tillbaka det nu. I går hade Lugi två. Handbollens svar på Zlatan – Alexander Hansen. Och så Fredrik Andersson. SM-semifinalen mot Sävehof lever i högsta grad, mycket tack vare dessa två.

Alex Hansen är värd några extra rader efter gårdagens idrottsfest i Idrottshallen i Lund. Lugis ”bad boy” som jag mer än en gång kritiserat för att han har lätt för att tappa humöret, snacka till sig utvisningar och emellanåt göra häpnadsväckande missar på grund av nonchalans eller helt enkelt för att han tenderar att göra saker och ting lite för svårt.
Alex snackade till sig en utvisning även i går. Och sköt en lite för svår straff i stolpen. Men herregud, det måste man kunna förlåta. För vilket sagolikt artisteri den här killen visar upp i sina ljusa stunder. Sex spelmål och två straffmål i går och minst hälften var godis för publiken. Bäst av allt – en nästan omöjlig knorr från död vinkel från vänsterkanten som till och med ställde toppmålvakten Per Sandström schack matt. Alexander Hansen hade stor show i den andra semifinalen mot regerande svenska mästarna.
Men priset till matchens lirare – det gick, fullt välförtjänt, till Lugis målvakt Fredrik Andersson. Jag räknade till 18 räddningar, men kan säkert ha missat någon. Nästan 50 procent, alltså. Och detta mot skyttar som Spyros Balomenos och Jonas Larholm. Fredrik Andersson, som under större delen av säsongen fått stå tillbaka för stjärnskottet Oscar Jensen, har nu tagit chansen med besked under de senaste matcherna av slutspelet. Han har spikat igen kassen. Det lovar verkligen gott för fortsättningen.
En annan sak som lovar gott är Lugis fenomenalt starka försvarsspel, med ett nästan omänskligt mittlås i Henrik Dreyer och Björn Nordmark. Så länge man spelade mot ett uppställt Sävehof-anfall var matchen helt under vinröd kontroll och Lugi kunde ha vunnit med betydligt större siffror. Som mest var ledningen uppe i sex mål, vid 21-15. Men sedan började gästerna spela utgrupperat försvar och väckte liv i kampen tack vare några vassa kontringar. Alltihop avgjordes emellertid när Henrik Dreyer bytte hand i en närkamp och prickade in 23-20 med dryga minuten kvar. Lite försenat påskgodis det också.
Måste plocka fram ett minus mitt i alltihop. Skyttet. Från nio meter fungerade nästan ingenting för Lugi den här kvällen och vi har sett problemet förut, så har även konkurrenterna. Pilfalk tyvärr skadad precis före matchen, övriga tog alldeles för lättlästa avslut mot Per Sandström, inklusive rutinerade Robert ”Knirr” Andersson.
Här har tränare Lars Friis-Hansen något att bita i. Kan han lösa problemet har Lugi god chans att ge Sävehof en riktig match om finalplatsen även i fortsättningen. Annars finns risken att gårdagens seger får tillskrivas överraskningskontot.
Stämningen var underbar, ovanligt hög, i Idrottshallen. Och i Lugiledningen gnuggade man säkert händerna i pur förtjusning. För det här var god PR för klubben. Och även om det inte skulle bära till final är man nu garanterade ännu en hemmamatch, vilket om jag förstått saken rätt ger minst 100 000 kronors tillskott till en ganska stram Lugibörs.
Tippade förresten säker tvåa i min sportblogg inför matchen och får väl ha dumstruten på mig ett tag framöver. Men jag kan leva med det. 1-1 mot Sävehof känns nämligen hur kul som helst.

Hälften av rösterna i spalten här intill, i veckans fråga-boxen om vilket lag som vinner SM-slutspelet i handboll, har lagts på Lugi. Jag gissar att de flesta av er har röstat med hjärtat, för efter andra raka förlusten mot Drott i går känns det som om Lars Friis-Hansens lagbygge blivit pinsamt avslöjat. Framför allt är det offensiven som suger. Jag har i och för sig kritiserat Lugis svaghet på nio meter tidigare, men laget har klarat sig hyggligt ändå tack vare andra kvaliteter. Nu tycks det inte räcka längre, när det gäller på allvar i slutspelet. Bara 21 mål i går, det håller förstås inte. Jag följde matchen via HEH:s onlinerapportering medan jag satt på Jägersro i går och kunde framför allt konstatera att det missades alldeles förfärligt mycket i avsluten - och dessutom ett par bommade straffkast. Den här gången var Robert Andersson anonym och då fanns det plötsligt ingenting alls på nio meter. Ödesmatch på fredag i Lund. Förlust igen och Lugi är överraskande utslaget redan i kvartsfinalspelet. Men även om laget vinner, vilket inte mycket talar för just nu, lär det bli svårt att plocka tre raka. Trist men sant.

Mitt speldrag sprack, jag trodde verkligen att Lugi skulle vända på det här i Halmstad och det såg ju hyfsat lovande ut i den första halvleken. Men sedan började det missas och slarvas igen... och så var spelet förlorat. Trist men sant.

Handbollens SM-slutspel börjar i kväll, med två matcher. IFK Skövde bör vara en stenklar vinnare hemma mot Redberglid, som halkade med till slutspel på ett bananskal (bara ett enda mål ifrån att tappa sista slutspelsplatsen till H43). Skövde går vidare.

Hammarby-IFK Ystad tycks, att döma av expertisen, vara en klar etta det också. Jag kan förstå det med tanke på att Bajen vunnit båda inbördes möten under seriespelet, men jag är inte alls övertygad om att det vankes någon kassaskåpssäker hemmaseger i kväll. Det handlar faktiskt om två ganska jämna lag, som formmässigt följts åt under säsongen. Såg senaste matchen lagen emellan på teve och tyckte att IFK Ystad som svarade för en av sina sämre insatser under säsongen ändå hängde med hyfsat - och med lite bättre skärpa i avsluten och lite vassare försvarsspel hade det kunnat bli match ändå in på målsnöret. IFK Ystad avslutade serien med en stark bortaseger mot Skövde och visade att man är på väg ur den mindre formsvackan lagom till slutspelet. När det vankas utslagningsmatcher kan man väl också förvänta sig att en sån som Fredrik Petersen ska kunna vara motiverad och lägga proffstankarna åt sidan för att i stället fokusera på att ta laget vidare i slutspelet. Bortsaseger ger 3,30 just nu. Jag lägger inte något spel på dagens drag eftersom jag fastnat för andra möjligheter (se nedan), men visst känns det i varje fall lite lockande.

Jag tror att IFK Ystad har en hyfsad chans att bli det enda skrällaget i kvartsfinalerna. I övrigt går favoriterna Lugi, Sävehof och Skövde vidare till semi.

I morgon går Lugi in i slutspelet, hemma mot Drott. Förlust finns inte på kartan.

Tänk på att du kan följa matcherna live på nätet via HEH:s onlinerapportering.

Har precis kommit hem efter att ha sett första omgången i handbollens elitseriekval, i Helsingborg, mellan Olympic/Viking och IFK Malmö. Första gången den här säsongen jag såg båda lagen faktiskt - och kan väl inte säga att jag blev sådär jätteimponerad. Skaplig match, inte mer, en god bit ifrån elitseriekvalitet. I båda lagen fanns ett par-tre spelare som höjde sig över mängden och tog det stora ansvaret, men samtidigt en hel del komplementspelare på plan som inte kommer att hålla om det skulle bli avancemang till eliten. Utan att vara elak eller enögd så hade det känts konstigt om O/V tog steget upp med den recykling-trupp man har bestående av gamla H43- och Drott-spelare. Gillade dock det mesta jag såg av Jonas Busk som kanske fortfarande kan räknas som lovande. Inte omöjligt att han kan göra comeback i något elitlag igen framöver och ge sig själv en andra chans. IFK? Tja, bortsett från 35-årige Theis Husfeldt och Jonas Jensen.. samt gedigne målvakten Tomas Drivstedt... så kändes laget inte så där jättehett. Stabilt utan att glänsa.

Jag är ganska säker på att IFK vinner även returen i Baltiskan på söndag, men än mer övertygad om att laget kommer att få svårt i det avgörande kvalet mot Frändesjö och kompani i Heim. Tipset är att Heim klarar sig kvar och att IFK Malmö får komma igen nästa säsong. Men jag blir gärna motbevisad...

Såg förresten för första gången någonsin en riktig hockeyfajt på ett handbollsgolv. En O/V-spelare (Fennhagen) klippte till IFK:s Mads Isbrand efter att ha fått en ful knuff - och genast skyndade lagkamrater till från båda håll. Men det stillade sig snabbt. Bråkmakarna fick var sitt rött kort och matchen kunde fortsätta, om än fortfarande med en del stök och irritation på planen. Läs mer i Skånskan SPORT i morgon!

Stack iväg en sväng i går kväll och kollade på handboll. H43 spelade ödesmatch mot Heim och efter en lite krampaktig och nervös första halvlek släppte det rejält och man kan lungt påstå att "blåklockorna" krossade motståndet. Nu fungerade plötsligt nästan allt så som man skulle önskat sig att det gjort hela säsongen. Axnér var på hugget och satte även de mest knepiga "Zlatan-vinklarna" på sin högerkant, öppnade dessutom tack vare sitt storspel upp för mer utrymme åt Zoran Roganovic. Årets mest värdefulle elitseriespelare Olof Ask var kung på linjen, Per Kjaersgaard spikade igen och Nemanja Milosevic började sätta skotten. Bara för att ta några exempel. Ulf Tallhage ska jag förstås inte glömma, stundtals lysande. När han kan leverera stabilt i 60 minuter har H43 ännu ett supervapen.
Något slutspel blev det emellertid inte, men med tanke på alla problem klubben haft under säsongen tycker jag ändå att laget måste få godkänt. Nyckelspelaren Geissler dopningsavstängd, målvaktslöftet Emil Jungman försvann till Norge och proffslivet, skadorna och småskavankerna har förföljt laget hela säsongen. Till sist hade tränare Ola Månsson ändå gjort ett vinnande lag av gänget och i slutomgången kom det an på att kusin Lugi skulle ta poäng borta mot Redbergslid. Men släkten är värst heter det ju - och Lugi förlorade, lite oväntat faktiskt. Därmed hjälpte inte H43:s starka slutspurt. Synd, men - det hade nog ändå blivit tufft att ta sig vidare från första slutspelsomgången. Nu gäller det att ladda om till nästa säsong - som kan bli riktigt intressant om Månsson får behålla sin trupp intakt, med Christoffer Geissler tillbaka i gänget och kanske något hyfsat nyförvärv.
Nu får vi skåningar i stället jobba fram Lugi och IFK Ystad i SM-slutspelet. Båda lagen kan faktiskt ta sig ända till final, med lite flyt på vägen. Lycka till!

Kollade precis, för första gången den här säsongen (!) på nyblivna elitserielaget i handboll Ystads IF. Med tanke på att avancemanget redan var fixat, att det hade festats och firats redan och att det fortsatte firas före matchstart med hyllningstal och diverse sånger och spektakel, så var det faktiskt en imponerande laginsats jag fick se. YIF hade visserligen av förklarliga skäl, lite svårt med skärpan och aggressiviteten, men spelarna bet ihop och dödade matchen effektivt med två hyfsade ryck i slutet av vardera halvlek.

Ett lag som håller för elitseriespel? Ja, varför inte? Jag är säker på att det här laget skulle hävda sig bra mot de flesta av lagen på den nedre halvan av elitserietabellen. Bra skytte, stabilt linjespel, taggat och starkt försvar... hyfsad mix av talang och rutin och stor utvecklingspotential. YIF går en ljus framtid till mötes.

Mest imponerades jag av Conrad Rasmussen. Härlig bössa, fantastisk speluppfattning och framför allt – vilket är nog så värdefullt i handboll – en makalöst tuff inställning. Conrad ville vinna så hett, trots att matchen egentligen var betydelselös för YIF, att han såg snudd på övertänd ut. En spelartyp som varenda ett av de etablerade elitserielagen skulle ha stor nytta av, den saken är klar.

Apropå det här med att Tre Kronor kanske rentav presterar bättre om inte Peter Forsberg kan vara med: Jag såg i dag ett hårt brandskattat Djurgårdens IF, laget blev av med två utlandsproffs och stjärnspelare samt tränaren under EM-uppehållet, kämpa ner ett blekt H43 när handbollens elitserie drog igång igen.

Det skulle egentligen inte kunna hända. Det var båda lagens spelare och tränare rörande överens om efter slutsignalen. Men det hände. Djurgårdens nödlösning på tränarposten Roger Wrede använde bara sju spelare under 60 minuters spel. Men det var sju oerhört taggade och sammansvetsade spelare som ville visa att de kunde spela fotboll, att de inte var givna strykpojkar bara för att proffsen försvunnit. De gjorde det på ett lysande sätt. Ingen topphandboll, det var relativt låga MEP-tal för båda lagens spelare i statistiken efter matchen, men en fantastisk viljeinsats som bar frukt.

– De sju spelare som ville mest på planen i dag var djurgårdare, suckade H43-tränaren Ola Månsson efter matchen.

Ola har onekligen en hel del problem att brottas med framöver. Hans målvakter imponerade inte, rutinerade Per Kjersgaard som bytte av unge talangen  Johan Tholin i den andra halvleken var sämre än Tholin... Han fick minustal i MEP-protokollet, liksom playmakern Calle Tagesson (-1,6)! Tomas Axnér var på gränsen till godkänd, Nemanja Milosevic den ende som skötte sig skapligt – offensivt. Defensivt var de flesta underkända.

H43-spelarna måste göra som Djurgården framöver - knyta nävarna, plocka på blåställen och gå ut och visa att man vill och kan spela bra handboll. Annars kan det mycket väl bli ajöss till elitserien fram på vårkanten. 

Såg just IFK Trelleborg-AIK i handbollsallsvenskan och när den enda handboll man sett de senaste veckorna har varit EM så blev det ju ett litet uppvaknande. Åter till vardagen, kan man säga. Inte riiiktigt samma nivå, för att vara snäll. Men IFK har ett kanonlag på gång, helt klart. Vann pliksskyldigast mot tabelljumbon utan att gå på högsta varv och IFK kommer definitivt att ge Ystads IF och IFK Malmö en tuff match om seriesegern. Visserligen har jag svårt att se att dagens IFK Trelleborg skulle ha något att hämta i elitserien, men med ett par hyfsade nyförvärv så kanske... Hur som helst är det en frisk och berömvärd satsning klubben har gjort och man kan lugnt påstå att det är drag klring handbollen i Trelleborg. 630 åskådare såg matchen i går, det är inte så pjåkigt med tanke på motståndet. Bäst på plan? Danska skyttekungarna Lars Felskov och John Kristensen samt målvakten Ken Berkowitz. I AIK? Didrik Hermansen, outstanding. Förre IFK-målvakten Martin Andersson (numera alltså i AIK) hade ingen rolig dag på jobbet...

Läs mer om matchen i Skånskan SPORT i morgon. Där kan du också läsa min senaste krönika, i ämnet Zlatan Ibrahimovic! 

Bara några handbollsreflektioner medan fredagsmatchen Lugi-Lindesberg fortfarande är färsk i minnet och eftersom jag fått synpunkter på att det är alldeles för lite handboll i den här bloggen (vilket tyvärr beroro på att jag inte haft möjlighet att se särskilt många matcher på sistone).

Lugi torskade alltså tre av fyra poäng mot Lif Lindesberg förra veckan och oavgjort borta kan man väl leva med - det finns inga gratispoäng att hämta i Örebro där Lindesberg är erkänt svårspelade inför sin hemmapublik. Men för ett lag med finalambitioner ska det inte finnas något annat än två poäng hemma, inför fullsatta läktare i Idrottshallen, mot ett lag som krigar i tabellens bottenskikt.

Men Lugi gick rakt i fällan, tappade tempo i anfallsspelet och aggressivitet i försvaret (vilket bl a satte stopp för kontringsmöjligheterna, Lugis starkaste vapen). Visst kan man skylla lite på att Björn Nordmark inte var med, men det räcker förstås inte som bortföklaring. Sanningen var att spelarna inte såg lika taggade ut som vanligt, inte lika hungriga - och när Lindesberg kröp närmare i målprotokollet var dessutom självförtroende som bortblåst. Normalt säkra rutinerade spelare som Mommi och Robban blev stressade och rådvilla när det drog ihop sig till avslut. Märkligt.

Lars Friis-Hansen påpekade att en del centrala spelare blivit slitna av många tuffa matcher; men den bortförklaringen köper jag inte. Mot bakgrund av att Friis-Hansen hela säsongen lovordat den stora bredden i truppen och konkurrrensen om platserna, ska det inte vara möjligt att laget plötsligt står och faller på grund av att några spelare känner sig slitna, speciellt inte mot ett bottenlag. Nej, antingen har Friis-Hansen i så fall coahat laget fel på sistone eller också är truppen inte alls så stark som man tidigare hävdat.

Jag lutar åt en kombination av ovanstående. Lugi har klara problem med skyttet från nio meter och när Robban och Mommi inte har sin bästa dag samtidigt som kontringsspelet på kanterna falerar så faller spelet ihop som ett korthus. Pilfalk tar inte skott tillräckligt ofta, Anders Hallberg är mer playmaker än skytt och Johan Fohlin/Jesper Partoft håller inte riktigt måttet ännu. Jag misstänker att Lugiledarna längtar efter Kalle Sjödins comeback efter nyår...

Ändå kunde (borde) Lugi ha vunnit matchen när man ledde med tre bollar med ca sex minuter kvar. Men då drog Alex Hansen på sig ännu en mycket onödig utvisning för snack/gester mot domaren och det fällde avgörandet. Det har dessutom hänt förut att Hansen snackat till sig tvåminutare och det är bara att utgå från att han får sig en rejäl tillsägelse av lagledningen. Sånt är aldrig acceptabelt hur dålig domarinsatsen än må vara.

Lugi har onekligen en del bekymmer att brottas med och problem att lösa om man vill vara kvar i toppstriden. En tröst i bedrövelsen var förstås att Hammarby föll i Halmstad, vilket innebär att det fortfarande bara är en pinne upp till serieledningen. Men Guif borta och Sävehof hemma härnäst är två svåra matcher för ett lite skamfilat Lugi.

"På med blåställen" sa Alex efter fredagsmatchen. Bara att instämma. Och håll huvudet kallt själv, Alex!